Karneval i mellersta Norrland – men var är bandet?

 

Fettisdagen är äntligen här igen och jag sitter  och tittar ut genom fönstret och väntar på orkestern som spelar ”Oh When the Saints…” ska komma ner för gatan och locka ut oss frusna, festsugna människor.

För idag är det ju den sista dagen i fastlagstiden, och den SANNA och VERKLIGA karnevalsdagen sedan över tusen år. Det är alltså hög tid att raka igenom fettcirkelns alla tårtbitar för imorgon börjar fastan. 

Fettisdagen – Mardi Gras – firas entusiastiskt världen över, i Rio som i New Orleans och dans och musik är självklara beståndsdelar i denna hedonismens och livsbejakandets dag. Alla gillar semlor – exempelvis killarna nedan. De har precis ätit några av New Orleans berömda hetväggar – och nu blir det spela av.

Men på något sätt verkar vi i den Kalla Norden ha tappat vissa av dessa hedonistiska beståndsdelar vid vårt eget semmel-firande. Varför kan man fråga sig? Inte för att vi saknar traditioner i alla fall.

Självaste Storkonungen och höjdargourmanden Adolf Fredrik gick ju ur tiden på självaste fettisdagen den 12 februari år 1771 efter att ha gjort sitt för att ladda inför en plågsamt lång fasta.

Enligt den officiella kommunikén: 

”Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin.”

Inget dåligt upplägg alls. Ganska imponerande faktiskt.

Jag misstänker dock att den udda kombinationen att skölja ner både surkål och hetvägg med ”champagnevin” var det som ledde fram till slaganfallet. Men ska man äta ihjäl sig någon dag på året finns det väl ingen bättre dag än självaste fettisdagen? Karnevalsdagen, Carne Vale – farväl kött!

Idag är det alltså Karneval i mellersta Norrland.

Och jag väntar fortfarande på bandet.

(newt)