BETYG: 5,5/10
Det ÄR något komplicerat med sushi i Sverige. Från nyskapande och yuppiefräscht på 80-talet, till superhippt och allt mer tveksamt under 90-talet till folkhemsmat i fritt fall sedan dess. Kvaliteten har sjunkit katastrofalt ju fler personer som accepterar att stoppa i sig rå fisk i munnen och dessutom gillar det. Men det borde vara tvärtom.
Det finns tack och lov undantag. Sveriges mest lysande japanska mat får man dock leta sig till Östersund för att avnjuta. Och vill eller kan man inte göra det måste man lära sig att navigera mellan torrtrista nigri med fisk som luktar fisk och the real shit.
I DN kunde man dock för en dryg månad sedan läsa att nya sushirestaurangen Råkultur fått fem av fem möjliga av KK. Ett ljus i mörkret kanske? Pintxos bestämmer sig för att testa.
Sayan Isaksson från stjärnkrogen Esperanto, i våningen ovanför, och Daniel Pettersson skapar i och för sig med Råkultur en skön kontrast till fine dining-världen på övervåningen, men man slås över samma slags cross-over mentalitet á la California när maten väl serveras. Esperantos visioner sipprar även ner till snabbmatshaket på ingångsplan.
Lokalen är dock perfekt. Det är trångt, högt tempo, öppen ljus lokal med någon bisarr parfymbutik-kombo – allt detta gillar jag för det är levande, opretantiöst och 
Sayan står själv och lägger upp sashimi på löpande band inför väntande kunder. Sånt är bra. Väntetiden för oss denna gång var ca 20 minuter vilket är OK för en ”ny” populär restaurang. Däremot verkade den ansvarige, svartklädde bordsplaceraren inte hinna med sitt jobb. Vissa hälsar han på, vissa får skriva upp sig på väntelistan – andra upplyses inte att det finns en sådan utan står bara och väntar på att någon ska bemöta dem. Detta skapade en viss irritation.
Överhuvudtaget var synkroniseringen av servitörer, kök och bordsansvariga inte särskilt imponerande. De påminner varandra, avbryter och pekar och verkar allmänt yra och stressade, med väntat resultat: tappat porslin, spillande av soppor och te och framförallt glömska. Glömska framför allt vad gäller det som beställs. Isaksson & Pettersson borde lugna ner tempot och effektivisera sin personal bättre. Att springa snabbare men tvingas göra det två gånger istället är ju ingen direkt vinst.
Att man sedan läser om varma handdukar innan maten - var dock tydligen bara en saga, en sägen. Inget sånt erbjöds oss tyvärr.
Maten då?
Till maten serverades ett grönt te, Shifeng Longjing, som skulle vara färdigt när ett litet timglas hade runnit klart. Det smakade dock nästan inget – ett sånt fint te ska ju egentligen först dra en gång för att sedan fyllas på med nytt hetvatten, för att få ut mer av smaken. När vi bad om mer vatten, fylldes dessutom bara ena tekannan på.
Misosoppan (35kr) hade riktigt bra saltbalans och de små tofutärningarna och framförallt de rostade shitakesvamparna var riktigt goda till. Några gäster har fått en dumpling i soppan – tydligen riktigt god, men den fanns inte med i vårt fall. Trist var definitivt allt spill och söl när den stressade servitören ska servera soppan ur en meningslöst liten (te)kanna och spiller på golvet.
Vi väljer vidare deras sashimi i urval (189kr) vilken kom levererad på en tallrik med rykande kolsyreis (Esperantotakter igen…).
Den var presenterad som en komplex fiskros om man är snäll; eller ett trångt köttberg om man är lagd åt det hållet. Ett stort misstag tycker vi dock är att man inte berättar vad det är för fisk som ställs fram. Det fick vi fråga om i efterhand. Tror de inte att man bryr sig? Eller vet servitörerna inte ens vad de serverar?
Sashimin var okomplicerad som den bör, och god. Vissa laxbitar (?) hade dock skinnbitar kvar – självklart medvetet, men dessa delar håller inte samma kvalitet som de finaste och känns ven lite pretto -” titta vad modernt! nu äter vi till och med de trista delarna av laxen”. Eller?
Till sahimin erbjöds ett några olika välsmakande tillbehör – och dessa lyfte verkligen sashimiupplevelsen. den picklade shitakesvampen var suverän och wakamealgerna underbart goda!
Vi valde även deras 15-bitars Sushi Moriawase (195kr) endast med fisk från Nordatlanten.
Även denna presenterades helt anonymt. När vi efter middagen frågade vilka nordatlantiska fiskar som använts, får vi svaret: uer, lax, helgeflundra och överraskningen…gös. Endast nordatlantiska fiskar alltså?
Vi satsade även på maki. En rulle med lax (hel, 90kr) toppade med knaperstekt bacon (genialiskt och återigen en Esperantovinkning) och en med silverål (havsål) (hel, 95kr) som tyvärr hade en majonäsklick på varje bit – inte gott. För fett mot fisken och dödade fullständigt den mjuka smalen. Tempurapärlorna såg vi inte röken av heller…
Sammantaget ger vi på Pintxos Råkultur dock godkänt. Maten är stundtals mycket bra, och att Sayan Isaksson själv står och sliter i det öppna köket är ett plus – jobbar chefen hårt och är närvarande, så anstränger sig även de andra. Det är bra. Makin på lax var vår favorit denna gång. Snyggast var sashimin på kolsyreis. Dåligt var strulet med teet, skinnet på laxen, peppardekorationen på lax-nigrin & majonäsen på ål-makin.
Det sämsta, tyvärr, är dock det oorganiserade och stirriga springet. Det första bemötandet (om man får något alls) bör skärpas till ordentligt. Ett vänligt ansikte, snabb service och information och tydlighet med väntelistan är ett MÅSTE. Dessutom skulle en lite lugnare servitörspersonal skapa ett lugn även för gästerna.
Det som dock gör att vi gärna återkommer till Råkultur är ju deras priser. Studera vad du får för pengarna så ser du en tydlig idé. Det handlar om kvalitet med respekt för kunderna, något vi ger Isaksson och Pettersson mkt väl godkänt för.
Det andra måste de nog fundera över.
(newt)
12 svar so far ↓
zwampen // 09 juli 2009 vid 9:08 f m
Var där förra veckan, utan att äta!
Frågade om en öl medans jag väntade, javisst blev svaret, ingenting hände, ingenting alls, 20 min senare kommer en annan kypare och frågar om jag vill ha något? Ja tack gärna en öl svarar jag, den kom 15 min senare?! Sket i att äta, om man får vänta på en öl 35 min, hur lång tid kommer då inte maten att ta?
Stinky // 09 juli 2009 vid 1:16 e m
Där ser man vad en bra recension i DN kan leda till. Värre än ett nobelpris.
newtraveller // 09 juli 2009 vid 2:01 e m
Rena Pyrrhus-segern, eller kanske Judaskyssen? Death by celebrity på ngt vis.
Stinky // 09 juli 2009 vid 4:39 e m
Det här förstärker våra teorier om stjärnornas farlighet.
Per // 09 juli 2009 vid 9:13 e m
måste hålla med om att deras problem ligger i tiden. Vid vårt besök kom vi först av alla ( och det här var när de hade relativt nyöppnat, inga recensioner ), blev ledda till bords och beställde sedan tre olika tartarer, sashimi, sushi moriawase och tre ollika rullar. Vi sa att de kunde börja med tartarerna för att sedan dyka upp allt eeftersom de olika rätterna var klara, gick inte att undå att köket tyckte de fått en kinabong, kanske vore bättre om servicen gjorde sitt jobb och beskrev hur vi ville ha det serverat, ja menar ut mer tartarerna och sen är det ju lugn och ro…Men det är väl här ena skon klämmer, man vill vara så innovativ men har inte tempot i kroppen för att leverera detta puttinuttandet tillräckligt snabbt.
All mat var dock riktigt bra vid vårt besök tycker jag och sjukt prisvärd men det vill till att ha långlunch, vi blev kvar i två timmar…..
Nu finns det lite bilder från Oaxen på bloggen btw
Anders // 09 juli 2009 vid 10:06 e m
Sveriges mest lysande japanska mat på Mikado? då ser det mörkt ut på japan mat fronten, var där för 1månad sedan efter att hört talas om stället i flera år så var man ju helt klart peppad.
Men det var ju bara dyrt och slarvigt ingen hängd löjrom till den marinerade laxen utan lös och rinnig, i mitt tycke för dålig sushi 398kr/15 bitar som inte gick att lyfta utan bara föll isär, lite smak på riset och den tråkiga toppingen med seg bläckfisk och ebu, laxen bäst som vanligt i sverige och på sedvanligt japanskt maner ingen rolig maki upplevelse. Trevlig kombubuljong, bra tempura skönt krispig fräsch dressing, fin entrecote sukiyaki med trevliga smaker.
Katastrof dessert, köpt vaniljglass med sprutgrädde mandariner och äpple toppas med bladguld(ge mig hellre bara frukt tack).
Över lag bra smaker men guidebetyget lovar för mycket (ytterligare en lokalpatriotisk hyllning kan tänkas).
Servicen är ju rent ut sagt undermålig och lokalen (arkitekt ritad men fel vänd matsal med utsikt över en grusplan istället för storsjön och Åre fjällen.)avsaknaden av dekorationer på borden eller i hela matsalen skapar ett jobbigt eko under hela måltiden, lite levande blommor eller en ljuskälla hade räckt, inga dukar eller andra textiler i hela matsalen, Mio stolar och reklamglas hör hemma på lokala pizzerian…
Nej som sagt var så tror jag mera på Råkultur och hoppas dom skall leverera när jag skall till Stockholm 20 augusti.
kockjävel // 09 juli 2009 vid 10:35 e m
daniel pettersson?
newtraveller // 10 juli 2009 vid 2:36 e m
Anders,
I princip håller jag med dig. Jag höjde verkligen på ögonbrynen när det gällde priserna…
Och servicen är inte i samma klass som maten generellt (tyvärr), och det som var direkt dåligt är den där obligatoriska glassdesserten med guldflingor och apelsin (brrr).
Men, man får inte glömma det äkta hantverket, den mästerliga hanteringen av råvaran (fisken – inte vaktlarna) och det som jag tyckte var mästarstycket par excellence – Shabu Shabu på entrecote. Det var ett veritabelt foodie moment!
Vi gillade dock löjromen även om den var lite onödig – laxen som du sa var groteskt god (fastän odlad), hela sashimin var fantastisk och ingen seg bläckfisk för oss dock (däremot en mkt tveksam hos Råkultur).
Sammanfattningsvis tycker jag att det Mikado behöver förbättra är förhållandevis lätt åtgärdat – och inget fundamentalt, medan Råkultur – visserligen den bästa sushi jag ätit i Stockholm – står inför större utmaningar.
Jag hoppas dock för din skull att även Råkultur lyssnar till kritiken och verkligen levererar när du besöker dem.
Ser fram emot din recension!
Anders // 10 juli 2009 vid 4:13 e m
Så sant så sant, Entrecoten är mästerligt utförd! men i mitt tycke hamnar även den lite dyrt.
newtraveller // 10 juli 2009 vid 6:01 e m
Kockjävel,
D.P är enligt uppgift medgrundare, kökschef och vid mitt besök även servitör. Trevlig typ.
foodiesthlm // 16 augusti 2009 vid 10:08 f m
Kan inte mer än instämma, var där första veckan när de öppnade och då var det riktigt bra. Kanske för att det inte alls var helt knökat med folk.
Har varit där två gånger till och det är en stadig kurva nedåt med lågvattenmärket sista gången där det kändes som att det kastade fram vilken svenne-sushi som helst. Trist, hoppas dom rycker upp sig för det var riktigt bra första gången.
Trevlig blogg för övrigt!
Råkultur – återbesök på Sveriges sushifuturama « Pintxos // 16 oktober 2009 vid 9:57 e m
[...] Sommarens besök på Råkultur var ju som bekant en blandad upplevelse. Mycket var bra, och en hel del kunde göras bättre. Vad har då hänt de månader sedan senaste besöket? [...]